Livet i havet

Livet i havet Follow

En digital fälthandbok och app om Östersjöns unika salt- och sötvattenarter. Här beskrivs veckans #östersjöart

http://havet.nu/livet

355 Followers  113 Follow

Share Share Share

Veckans #östersjöart braxen, Abramis brama, är en av många arter som flyttat in på Baltic Sea Science Center på Skansen! Braxen är en stor fisk med utskjutbar mun som äter maskar, insektslarver och kräftdjur, ibland även småfisk. När den söker föda har den ett karaktäristiskt smackande ljud. Den öppna munnen kan liknas vid ett dammsugarmunstycke, med vilken sediment sugs upp för vidare bearbetning och utsortering av ätbara organismer. Baltic Sea Science Center öppnar för allmänheten på fredag och då kan du hälsa på braxen och en hel massa andra arter! Och bläddra i Livet i havet-appen på storskärm. Läs mer om Baltic Sea Science Center på skansen.se och om braxen på havet.nu/livet/braxen
April april din dumma... skarpsill! Veckans #östersjöart skarpsillen, Sprattus sprattus, är släkt med sillen men blir inte lika stor. Skarpsillens buk är täckt av skarpkantade fjäll, vilket gett den smeknamnet vassbuk. Skarpsillen är en typisk utsjöart som fiskas i stora mängder, främst för att bli djurfoder. Konserven som säljs under namnet Ansjovis görs ofta av skarpsill och ibland är det också skarspill i konserven Sardiner. (Fisken ansjovis, Engraulis encrasicolus, säljs i stället under namnet Sardell. Snurrigt!) Skarpsillen finns i alla svenska havsområden och kan bli över tio år gammal. Läs mer på havet.nu/livet/skarpsill
Låt oss presentera veckans #östersjöart: storspiggen (Gasterosteus aculeatus)! Storspiggen känns igen på de tre taggarna vid ryggfenan (släktingen småspiggen är mindre och har fler taggar). Storspigg utgör viktig föda för många rovfiskar och även för många fiskätande fåglar. Själv äter den djurplankton och bottendjur, men också ägg och larver från andra fiskar. Forskare vid Linnéuniversitetet har nyligen visat att det faktiskt är den pyttelilla storspiggen som hindrar gäddan från att bli en vanlig rovfisk i Östersjöns kustområden. Läs mer om den studien på havet.nu!
Veckans #östersjöart är flera, nämligen möjorna som växer på Östersjöns skyddade mjuka bottnar. Möjorna är nära släkt med smörblommorna, men till skillnad från dessa har undervattensbladen blivit flikiga som en anpassning till livet under vattenytan. De vanligaste möjorna är vitstjälksmöja (bild 1) och sköldmöja (bild 2). Hjulmöja (bild 3) är också relativt vanlig, medan hårmöja (bild 4) och grodmöja (bild 5) är ovanliga. Möjorna i Östersjön blommar från maj till september. De vita blommorna sitter på långa skaft ovanför vattenytan och pollinationen sker som hos många landväxter med flygande insekter. Läs mer på havet.nu/livet
Hoppas ni var in och läste om harren förra veckan! En rolig sak är ju att det latinska namnet Thymallus thymallus kommer från att fisken luktar timjan. 😊 Men nu är det ny vecka och ny #östersjöart och det är gråsälen, Halichoerus grypus. Gråsälen finns i hela Östersjön, i det fria vattnet eller på kobbar och skär. Den finns även i Atlanten, men gråsälen i Östersjön betraktas som en egen ras. Stapelfödan för sälen är strömming. Vuxna sälar kan även äta andra fiskarter, men strömmingen är viktigast för sälen livet ut. Honan parar sig två veckor efter att hon fött sin kut, och är alltså dräktig 11,5 av årets 12 månader. Läs mer på havet.nu/livet/grasal
Vem tillhör den här stjärtfenan? Veckans #östersjöart förstås! Gå  in på havet.nu/livet/harr för att läsa mer!
Veckans #östersjöart tångmärlan Gammarus sp är vanlig längs hela den svenska kusten. De trivs på grunt vatten bland stenar och alger och äter både levande och döda organismer, främst små och trådformiga alger. Under vår och sommarhalvåret kan man se att de sitter ihop två och två. Den mindre är en hona som hanen håller fast till dess att hon ömsar skal – först då kan de para sig. Läs mer på havet.nu/livet/tangmarla
Veckans #östersjöart hissfjällmasken, Bylgides sarsi, finns på djupa, mjuka bottnar på västkusten och i Östersjön upp till Bottenviken. Den är ett rovdjur som äter andra mindre bottenlevande djur, framförallt vitmärlor. Hissfjällmasken kan simma långa sträckor och snabbt kolonisera ett område där mycket bytesdjur har etablerat sig. Läs mer på havet.nu/livet/hissfjallmask
Veckans #östersjöart är redaktionens favoritplankton, nämligen Keratella sp.
Keratella är ett släkte av hjuldjur och gruppen kallas så för att de har en krans med flimmerhår i framändan vilket liknar ett hjul. Läs mer på havet.nu/livet/ keratella. Vilket är ditt favoritplankton?
Visste ni att stenbitsrommen kommer från den här fisken? Veckans #östersjöart sjuryggen, Cyclopterus lumpus är en knubbig, långsamsimmande fisk och det är egentligen hanen som kallas stenbit. Han är mörkare gråaktig än honan och under leken går hans färger i rött, medan honan som kallas kvabbso skiftar i blått. Bukfenorna är omvandlade till en stor sugskiva som bland annat används av hanen då han vaktar äggen. Sjuryggen leker nu under vintern, och honan kan då lägga 300 000 ägg i en hög på botten. Läs mer på havet.nu/livet/sjurygg
Veckans #östersjöart sudaren, Chorda filum, är en ettårig brunalg som ser ut som ett långt, gulbrunt till mörkbrunt snöre, lite likt ett kolasnöre. Det sitter fast på stenar, musselskal eller andra alger med en liten rund fästskiva. Ofta sitter flera tätt ihop, så att det ser ut som en bunt med trådar. Sudaren kallas också snärjtång och i England, där den kan bilda stora täta ängar där en simmare kan trassla in sig, har den fått namnet ”död mans rep”. I senaste numret av tidskriften Havsutsikt finns ett recept på sudare tillagad med räkor och pasta https://www.havet.nu/havsutsikt/?d=3582
Läsa mer om sudaren kan man också göra på havet.nu/livet/sudare
Veckans #östersjöart har nyligen bytt namn från Macoma balthica till Limecola balthica men de flesta känner den förmodligen som Östersjömusslan. Östersjömusslan är en vanlig art i hela Östersjön upp till norra Kvarken. Den lever nergrävd några centimeter ner i mjuka havsbottnar, antingen i sand eller i lera. För att kunna både andas och äta när den ligger nergrävd har den två långa andningsrör, så kallade sifoner som sticks upp genom leran till vattnet ovanför. Normalt blir den mellan fem och tio år gammal men om den lever i djupa, kalla områden kan den bli hela 30 år, men är då i stället mindre till växten. Läs mer på havet.nu/livet/ostersjomussla